"My life, my way..." har känts som ett soundtracket till mitt liv. Elitidrott och barn kräver fokus. Det behövs fina människor, självdistans och kärlek. Dedikation, planering och humor. Jag har allt. Livet endast en skön resa. Och ju fler saker som får dig att skatta. Desto roligare kommer livet att vara.
Hoppas att ni mår bäst Jag mår hur bra som helst. Ledsen för tystnaden. Haft mycket på mitt schema. Jobbat fulla dagar och hunnit köra sex bra träningspass. Det har varit superfint! Fick sån avsmak efter allt som hände på klubben. För träning, för vissa människor, för allt möjligt. Även om jag gjorde det lätt, att egentligen bara ta mig själv mina saker därifrån. Kan man inte hjälpa att påverkas av allt man hört har skett där nere. Det är fler som lämnat. Vilket är bra. För ingen ska vara på en plats där man inte trivs. Det som stör mig dock är att ingen ens ifrågasatt eller ens undrat varför personerna lämnat. Som att hens närvaro varit varken till eller från. Nästan betydelselös. Fick höra att en person fått messat något i stil med "Ha det bra" efter att ha sagt upp sitt medlemskap efter flera år. Inget mer.
Kan bara tala för mig i dethär. Skulle jag driva företag och under en period säger mina anställda upp sig en efter en. Då skulle jag definitivt undra varför. Försöka förstå, så att man förhoppningsvis kan göra en förändring. För enligt mig finns det inget direkt positivt i att någon skulle lämna så. Speciellt inte om det är fler personer samtidigt. Ser definitivt ingenting positivt med att instruktörer (inklusive mig själv) lämnar. Jag sa det i ett tidigare inlägg. När jag såg vad dom skrivit om mig på sin Facebook sida, så skrattade jag bara.
"Jag vill inte ha någon elev som inte trivs eller vill ta del av laget. Då ger jag hellre den platsen till någon annan..."
Det som skrivs är skrattretande och lite provocerande för mig personligen. För jag byggde upp dendär klubben med dem. Jag har varit där längre än någon annan. Fightats mer än någon annan där. Instruerat fasta pass i veckan. Ställt upp, hoppat in och öppnat gymmet när ingen annan kunnat. Utan att tacka nej någongång. Samma dag som jag lämnade klubben. Trots den rätt infekterade konflikt rådde. Hade jag tagit på mig att instruera fler pass än vanligt pga utlandsresa.
Under min tid som aktiv fighter var jag hundrafemtio procent dedikerad. Alltid först och alltid sist på gymmet. Samtidigt som jag uppfostrade tre barn. Ni som vet. Ni vet.
Jag spenderade sex år av mitt liv i dendär klubben och det blev inte ens ett "tack för tiden." Och det jag undrar är vem som hellre kan "ta den platsen" efter mig.
Nog om det. Hela grejen suddas ut mer och mer för varje dag. Snart kommer jag inte se, höra eller tänka på det längre. Jag är glad för mitt val. Glad att jag och Viktoria kommit ännu närmre. Det är så kul. Vi har ju bara gymkort just nu, men det var nog bästa investeringen i år. Viktoria är ju utbildad PT och lägger grymma styrkepass. Ibland tar vi med mitsar och kör ronder i gruppsalen. Det finns en säck, men det bästa av allt. Det finns så mycket skön och positiv energi. Träning har blivit roligt igen och det är så mycket tack vare alla fina vänner och önskan att må bra.
- Bästa människorna
- Hästkrafter
I tisdags kom Sanna förbi jobbet. Frågade om jag var redo. För vad undrade jag? För träning, såklart.☺️ Ibland brukar vi skämta om menory. Spelet alltså. För mitt minne är såå jäkla dåligt. Helt sämst på riktigt. Behöver spela mer memory. Det blev kul pass. Behövdes verkligen.❤️
Roligaste mitspasset på länge var häromdagen med min vän Jojo. Vi jobbar jättenära varandra, så det är helt perfekt att träna innan jobbet. Hon är jäkligt grym på att hålla mitsar. Och det var sjukt skönt att slå av sig lite. Klart bra morgon. Å spegel selfie såklart. Den är given.
- Puh.
Saknar dock många som fortfarande finns nere på klubben. Personer man tränat med och som man verkligen tycker om. Dom man sett i stort sätt varje dag i flera år. Dem saknar jag mycket.
Uppgraderade mitt kort på ett erbjudande dom hade. För fyrtionio kronor ytterligare kan man ta med en vän dit. När som helst, hur mycket som helst. Det är så jäkla bra och ska utnyttjas till max. Vi har en liten tävling. Vem som kan hänga längst i en chinstång. Första gången hade alla grov handsvett så det var ganska kassa tider. Nästa dag var alla sjukt revansch sugna och alla slog sina tider. Sen kom Sanna och mosade sig in på andra plats.
PS. Jag leder fortfarande..☺️👊🏾
- Puh.
Imorgon är det vilodag. Jag ska städa lägenheten innan jobbet. Vi får väldigt fina och speciella gäster på middag. Så det ska vara rent och fint minsann. Önskar lite att det inte var min jobbhelg. Såååå trött.
Nu ska jag kolla vidare på Joe Roegan stand up. Må bäst vänner
